Åhh kan du snälla bara bestämma dig?

Hur vill du ha det? hur ska det vara ... Jag pallar inte med det här jiddret fram o tillbaka. Ta bara och bestäm dig och stå sen för dina val.. (känns bara för jävligt rent ut sagt nu)

Varför ska alltid livet vara så jävla svårt?
Fullt med prövningar?
- När någonsin får man bara "kick-back and relax" ?
Jag behöver lugn och ro i mitt liv, lite stabilitet och trygghet..

Jag har varit med om mycket i mitt liv, min barndom hmm.. Ja tänker inte skriva mycket om den men man kan väll säga att jag är ett maskros barn (som min A kallar mig för) -Men jag överlevde-
Och sen a , jag flyttade tillbaka till STHLM som snabbt blev mitt hem. Gick i abrahamsbergsskolan och bodde hemma hos min mamma, Jag hade den värsta tonårsrevolten ever och träffade också "H" för första gången då. Jag var alltid ute med mina vänner och festade, alla festivaler och alla hemma fester sprang vi runt på. Jag jobbade också på fryshuset (på diskoteken)
Var tillsammans med L ett tag och kommer nog aldrig glömma hur patetiskt det var när jag låg hemma på kungsholmen och grät i två dagar när han drog till Gambia och stannade där i tre månader, haha jag kan garva åt det nu men FAN vad ledsen jag var då.
Hmm ah sen var det den andra L som hade kul med typ alla mina "sk" vänner, har nog aldrig känt mig så backstabbed som jag gjorde då, av allt och alla. Sen flyttade jag när jag träffade D , och herregud jag har aldrig behandlat nån så illa som jag gjorde då, vet inte varför men fan vad jag ångrade det, våran kärlekssaga var stormig från första början och allt gick åt helvete efter förlovning, otrohet och allt det andra.*gråter*

Ja och sen ... usch vad jobbigt.. (att skriva detta)
Jag flyttade hem till min pappa (och han är väll kanske inte den mest ansvarstagande föräldern precis) och jag försökte klara av att gå klart skolan. Jag började umgås med en massa nytt folk, började springa på Trinity och träffade då "A" , han älskade mig, ville vara med mig men jag sköt bort honom. Ville bara träffa honom när det passade mig (och det var inte ofta) .. Stackarn så ofta som han sprang hemma hos mig och jag gömde mig och sa till min styvmamma att säga att jag inte var hemma.
Det värsta var nog endå när jag winade upp en annan kille framför honom, precis i hans ansikte och allt jag gjorde var bara att garva när han vart arg och ledsen, herregud vad höll jag på med?
Sen började jag på riktigt att flippa ur , festade HELA tiden, hoppade av skolan. Sprang på trinity och hittade på en massa bus hela dagarna, allt för snabba pengar och leva livet filosofin.

............ (reducerat)

Till slut flyttade jag iallafall från sthlm, det var då (på riktigt) som det visade sig vilka ens vänner var. Vilka som var ens riktiga vänner.. TACK ANNA MIN FINASTE!
Efter ett tag flyttade jag tillbaka till sthlm, och bodde då i medborgarplatsen tills jag fick lägenhet i akalla, bodde ensam några veckor men sen med min "då bästa vän" , hon var allt för mig och det var då jag träffade "H" igen efter alla dessa år, han kom med min bästa väns kille. Haha och han och jag , vi träffades ,festade och garvade en hel del. Tyckte mycket om honom men det var så mycket problem kring H jämt och ständigt, till slut trodde jag att jag var gravid, men var inte säker. Efter typ tre veckor kom missfallet (trodde jag då) och jag festade på som vanligt tills min bästa vän säger att jag fått "love handles" , gick med henne och min mamma till ungdomsmottagningen och fick reda på att jag var gravid - HERREGUD men jag fick ju missfall var allt jag kunde säga. Han frågade vad jag ville, och att han ville informera mig om att jag var lååångt gången (hade inte mycket tid att tänka) .. Och jag och min bästa vän som hade bokat biljetter till bulgarien, värsta charter resan. Så jag behöll mitt barn, och jag åkte utomlands...

Sen började dramat , jag kom hem till sverige och ville berätta för "H" (han och jag hade gjort slut vid den tidpunkten, och haft värsta bråket) , Men varken han eller hans grabbar svarar i sina mobiler.
Så till slut slänger jag iväg ett sms : Hej H... du ska bli pappa, grattis. : Ok jag vet att det var dumt och barnsligt av mig men vad ska jag göra när han inte svarar?
När jag var i femte månaden så ringer det på min mobil, och då var jag ute med tre vänner.. På berns om jag inte minns fel. Det var H , han bara skrek rätt ut och sa att han varit bortrest, att han var i danmark och han fattade inte vad jag höll på med?
Jag förklarade situationen och han bara skrek och var arg för att jag var ute och festade, men snälla vadå festade jag var ju nykter och skulle få skjuts hem av min bästa vän.
Sen började hans vänner (äckliga horungar) att ringa mig jämt, hem till min mamma (som jag boddehos då) och till min mobil, alla tider på dygnet. Dom hotade mig och för att vara ärlig så vet jag inte hur många glas jag slog sönder den perioden av REN ILSKA, vilka var dom att ens öppna sina fula munnar? Dom borde krypit tillbaka till det smutsiga hål som dom kommit från...
Jag lämnade allt och var bara hemma, tills jag en dag fick höra att H åkt in och att han fick tre år. Den enda som visade sig vara bra och snäll var hans bror som jag träffade upp och pratade med, han frågade om jag behövde nått men jag sa nej, ( har ju min stolthet för guds skull) och jag var verkligen helt inställd på att vara ensam mamma med min son.

16 Januari - 2005 såg min ängel dagsljus för första gången...
Kommer alltid minnas den lyckan , den lukten (speciellt efter 3dagars kämpande för att få ut han) , den lilla handen och hans trevande för att mojsa in sig så mycket som möjligt nära mig.
Min Kman var min och ingen annans, han var min speciella och ingen kunde ta det ifrån mig..
En dag i februari ringde det på min mobil när jag var på väg hem från stan med Kman och det var H, jag vart helt nollställd , helt förstummad och visste inte vad jag skulle säga, vad han ville säga?
Men vi pratade , kom överens om att han skulle få träffa Kman.. Vi åkte dit och sen var det jag och H igen, (fan vad jag önskar det ogjort idag, att jag tänkt annorlunda)
Han kom hem när Kman var nästan 2år , och han skulle bo med oss då.. Jag tror det tog en vecka så var han otrogen första gången, sen en månad så var det med en annan, och de fick jag reda på för att han glömde mobilen hemma, och det var på julafton - fatta det.
Jag var tvungen att bita ihop och vara glad iallafall , men det slutade ju med att jag drack fööör mycket vin och till slut exploderade - sen var det KAOS , kriget var igång. Följande två -tre åren följdes åt av misshandel, otrohet, sönderslagna saker och DRAMA var jag än gjorde eller inte gjorde så var det nått som hände, och då skulle jag också klara av mina studier och mitt jobb. Jag var levande död som människa, och H tyckte att alla mina vänner var horor, fasst det egentligen var han som va den STÖRSTA horan.
När jag till slut gick vidare med mitt livoch kastade ut fanskapet så vägrade han ge tillbaka min hem nyckel, även fasst han vid det laget hade en ny tjej. -Och han och jag träffades också från och till ...
H sprang till och med hemma hos mina vänner och letade efter mig typ varje dag, ringde min mobil konstant ( det var därför jag hade en mobil som han ringde på hahaa smarta jag eller hur? )
.... tills en dag /kväll som han kom efter att jag varit ute, han sov över den natten och ........

Sen började jag spy .. varje dag ,hela tiden, morgon och kvällar.
Wifey köpte test till mig och det visade positivt, :D
- men denna gång var det annorlunda, jag kommer ihåg att jag tänkte att min mest speciella ängel skulle få ett syskon ,att det var VI - bara vi och ingen kunde göra nått åt den saken - INGEN!!
H tyckte jag var fin som gravid, det sa han hela tiden.. Men jag gjorde väldigt klart för honom att det var mitt barn och inte hans. Han skulle aldrig få behandla mig som skit igen, och jag fick fortfarande inte tillbaka min nyckel, H sa att han ville komma när han ville ,att det var hans hem, hans barn.
Så jag låste polislåset varje dag, och han stod och bankade utanför. Till slut i januari -10 så fick jag min nyckel, han dök upp här hemma som vanligt utan att ringa och jag vart arg. Jag sa att jag ville ha min nyckel varpå han svarade aha sofi är det såhär du vill ha det? men fine sofi bra , nu vet jag, Du är ingenting annat än en hora som gillar att K****a svarta, haha men herregud där stod jag med magen i vädret i typ 6:e månaden.
Men jag fick min nyckel iallafall, thank god for that..
Det finns många som tror att jag hatar H för det som hänt mellan oss ,eller för hans tjejer (tidsfördriv) men så har det aldrig varit, jag hatade och hatar H för alla dom sakerna han lovat Kman, han har alltid lovat honom saker som han aldrig har hållit. Lovar att dom ska göra nått och sen skiter i det - DÄRFÖR hatar jag H , och jag hoppas att alla ni haters fattar det nångång?
Jag och H hade vårat och det tog slut ,precis som nästan allt har ett slut och jag var inte heller nån ängel precis, "but i cant stand the way he hurts my son" och thats FINAL..

18 Maj - 2010 kom min finaste guldkille till oss, och hans leende värmer mitt hjärta mer än ord kan beskriva, han och Kman är min stolthet och mitt liv..
Jag och mina älskade killar är en familj nu  men jag tycker forfarande om att gå ut och ha kul, att festa och dansa är verkligen "min grej" - jag kommer aldrig någonsin låta en man (råtta) bestämma över mig eller behandla mig eller mina barn illa.

Det är mycket som hänt i mitt liv och tyvärr många som gått bort (rip min fina Esma) *SAKNAR*
Och tro det eller ej men A som jag skrev om tidigare har jag träffat på igen efter alla dessa år, och vi hade väll en liten fling för två år sen men tyvärr funkade det inte, men han är verkligen världens bästa och jag kommer alltid att ha en plats för honom i mitt hjärta. Det jag inte skrev däruppe var att A räddade mitt liv precis innan jag drog från sthlm. Han är det bästa och jag kommer alltid ha ett gott öga till honom, önskar bara att han kunde förlåta mig (men kanske i sinom tid) .. Jag hoppas iallafall, och hoppet kommer ta mig långt - just wait and see-

Nu är det framtiden som räknas .... och det som komma skall :D

Mina änglar, mina speciella, mina finaste prinsar!